Ja, pappa vad duktig du är

Jag har funderat mycket på det att man omedvetet lär sig mycket av sina föräldrar och när man själv blir förälder så beter man sig lika konstigt som ens egna föräldrar... Jag vill tro att jag inte gör så mycket som mina gjorde. Så jag funderade vidare, vad är det som var så konstigt med mina föräldrar, vad har dom bidragit med.

Mina föräldrar skilde sig när jag var 2, så jag har som inga minnen av deras gemensamma tid. Mina minnen delas då i två delar. Från 2 till 12 då jag bodde med mamma och 12 - 18 då jag bodde med pappa.

Min mamma var en sån förälder som lät oss styra och ställa. Om det var något jag inte ville äta så lagade hon 2 olika middagar. Hon kunde dra ut och lämna mig och min bror helt ensamma. Jag grät mig till sömns och min storebror la mig när jag var 6 år gammal.

Har några sköna minnen om när jag och brorsan slogs med knivar och mamma sitter i köket och skriker, "döda varandra så kan jag flytta!". Tog som eggen av bråket. Har även sett min mamma i ögonen när hon iskallt önskat att man inte ens var född, pga att hennes liv varit struligt. Men vi fick tidigt lära oss att ta hand om varandra, min bror och jag är idag riktigt bra vänner. Även om vi inte ses så ofta så har vi ett band som inte går att rubba.

Min pappa brukade åka med oss på semester, det första han gjorde när vi kom fram var att gå till systemet och handla sprit och öl och supa sig redlöst full. "Det är ju semester, slappna av". Kommer även ihåg en kryssning där han sa "Jag ska sluta dricka... men jag ska inte bli religiös". Han hade lärt sig en massa av sin pappa, även dom klassiska ordspråken "Man måste vara smart även om man tigger" (användes alltid om man gjorde något som han ansåg vara dumt), "Försvann som en fis i sahara" (en direktöversättning som låter mycket mycket bättre på finska). Dessa ordspråk kunde han slänga ur sig till grannar och andra svenskar och man stod där och hörde hur jävla dumt det lät.

Pappa lärde oss att vi var tvungna att diska efter maten, handla själv, laga mat själv, städa lägenheten för det sket han i. Om man ville ha kläder som luktade gott så var man tvungen att tvätta själv för han sket i allt som heter mjukmedel. Om han lyckats tvätta kläderna kunde man ta ut kläder som var hårda som plank ur torkskåpet och så var det bara att tvätta om. Han har även myntat utrycket "Jag behöver aldrig använda lotion för jag använder inte tvål".

Bestående minnen av pappa kommer vara bla när jag kom hem på besök i 7 dagar och han var inte nykter en enda minut av den tiden. Han hade gömt en dunk hembrännt och söp konstant från morgon till kväll i en vecka.

Ett annat minne är när jag har en tjej hemma och pappa knackar på dörren klockan 2 på natten och går igenom mitt rum spritt språngande naken och öppnar balkongdörren, och går nerför trappan till uteplatsen. Jag tänker inte så mkt på det och lägger mig för att sova, tjejen börjar härja "men vad gör han?" jag kliver upp och möter en naken pappa i dörren och han mumlar bara, märkbart berusad och i något sömnliknande tillstånd går han igenom rummet och går och lägger sig. Dagen efter så klagar på att han drömde så konstigt att någon snott våran toalett.
Vad gjorde han då ute på uteplatsen, jo han gick och kissade.. stackars grannar!

Pappa kommer jag ändå som mest minnas för alla roliga stunder vi hade.. Han har ändå lärt mig mycket om att tro på mig själv och att ta hand om mig själv. Mamma däremot har inte gett mig så mycket. Det jag fått av mamma är en panik för min ekonomi. Då hela min barndom gick åt att gömma undan pengar så att jag kunde låna det till henne i slutet av månaden för annars hade vi inte mat på bordet.

Jag hoppas verkligen inte jag kommer att sätta dessa minnen på mina barn.. Hoppas det dröjer länge innan dom ser mina brister. Det är nog det värsta när man första gången inser att ens mamma eller pappa inte är så bra föräldrar.

//T