Förhållanden och att stå ut..

Jag skrev i min blogg om en kollega, jag skrev följande:
Jag pratade med en äldre man som är min arbetskamrat och sa att jag ska skilja mig. Han sa "Det ska jag fan också göra, 30 år det räcker". Tänk er... 30 år. Hur många bra dagar tror ni man har på 30 år? Sen ska man gå i pension och umgås med varandra natt och dag. Hellre dör jag vid 62 än lever med en och samma kvinna natt och dag!!! Jag menar inte att man ska vara otrogen. Vad jag menar är att man inte ska binda fast sig för hårt. Våga släpp taget helt enkelt!

Jag kan nu berätta vad som hände, herren i fråga skiljde sig, han fick ändå slita häcken av sig när han flyttade allting. Han sålde sin villa och hade nära på en halvmiljon i fickan när allt var färdig. Han gick hem en fredag när han var helt färdig med flytten, och sa "nu ska jag börja leva".. Det var det sista vi hörde om honom. På lördagen hittades han död i sin nya lägenhet.

Så vad lär vi oss av denna läxa? Jo att inte sätta livet på paus utan att verkligen leva när man har chansen. Inte sitta och låta pengarna växa på hög och planera att jag ska banne mig leva livet när jag fyllt 62. Idag så har jag ändrat lite i attityd angående att vara gift i 30 år. Om jag är lycklig och mår bra av det så varför inte. Men att leva olycklig och gift i 30 år, då dör jag hellre!

//T